Östeuropeisk etnisk black metal

Okategoriserade


Ett intressant boktips i anslutning till bokrean är Michael Moynihans Lords of Chaos, där han beskriver framväxten av den musikgenre som kallas black metal. Moynihans bok har fått kritik för felaktiga fakta, men perspektivet är intressant. Det grundläggande perspektivet, snarlikt Jungs i Wotan, är att black metal utgjorde en nordeuropeisk arketyps återkomst. I sitt tidiga skede var denna återkomst ofta både primitiv och extrem, med mord och nedbrända kyrkor, men det är givande att läsa om sådant som likheterna mellan corpse paint och inslag i den vilda jakten, eller vargens betydelse i black metal och nordisk myt (listan kan förövrigt göras längre, även det karaktäristiska ”growlandet” har förlagor hos våra nordiska förfäder). Moynihans bok berör dock främst den första vågen av black metal.

Den antikristna black metalgenren hamnade relativt tidigt vid ett vägskäl, där den antingen kunde vidareutvecklas enligt devisen ”evil for the sake of evil”, eller utforska Europas hedniska arv. Det förra valet leder lätt till extrema men sterila poser, en antikristen fixering blir också alltmer ointressant i ett allt mindre kristet samhälle. Det är mycket riktigt också den senare vägen som visat sig mest fruktbar.

Redan den första vågen av black metal hade en del politiska inslag, som när Darkthrone beskrev albumet Transilvanian Hunger med orden ”Norsk Arisk Black Metal” eller när ledande musiker var inblandade i mord på homosexuella och invandrare. Varg Vikernes, känd för sin roll i Mayhem och enmansbandet Burzum, har också utvecklat en världsbild med både hedniska och rasmedvetna inslag och gett ut flera böcker.

NM

De följande vågorna av black metal har kommit att utveckla dessa tendenser betydligt längre. De utmärks inte sällan av att intresset för ett hedniskt förflutet kopplas till en känsla för det egna etnos (vilket blir naturligt om man ser hedendomen som en folk-religion). Artisterna är därför nationalister och etniskt medvetna, något som uttrycks i texter som Gravelands White Beasts of Wotan och Temnozors Fatherland. Blodet spelar en viktig roll i denna nationalism, kopplat till jorden. Inte sällan uttrycks att de nordeuropeiska stammarna härstammar från sina gudar. Man använder också gärna termen ”arier” för att beskriva den nordeuropeiska urbefolkningen (här kan också noteras att slaviska artister refererar lika flitigt till germanska gudar och koncept som Oden och Ragnarök som till slaviska gudar som Perun och Veles, något som kan förefalla lite förvirrande). Inslag av folkmusik är heller inte ovanligt.

En viktig faktor bakom denna utveckling är kommunismens fall, då många länder i Östeuropa präglas av en syn på nationalism som något naturligt och då den specifikt amerikanska och västeuropeiska formen av politisk korrekthet dröjde med att nå dem. Många östeuropeiska band kunde därför kombinera hedendom med nationalism och blodsmystik, bland dem Graveland, Nokturnal Mortum, Hate Forest och Temnozor.

White beasts of Wotan
Blue eyes bringing fright
White hands swaying swords
With Swarozyc on their flags
With cry of hatred on their mouths
Always they’re where blood is shed with rivers

– Graveland – White Beasts of Wotan

Weltanschauung

Samtidigt uttrycker artisterna en världsåskådning och en livssyn där kriget ses som något positivt, och ett misantropiskt förakt för svaghet som är svårförenligt med jämlikhetsideologin. Det hela kan alltså beskrivas som ett projekt som närmar sig det nietzscheanska idealet, en livssyn ”bortom gott och ont” och en ”omvärdering av alla värden”. Man kan här också identifiera ett intresse för den nordeuropeiska folksjälens skuggsida, med allt från demoner, varulvar och vampyrer till mörker, ensamhet och trolldom som återkommande arketyper och tillstånd. Ur ett traditionellt perspektiv är detta förenat med risker, då betoningen av mörker, jord och blod lätt blir en rent ktonisk och infernalisk återvändsgränd. Samtidigt har det varit viktiga inslag i nordeuropeisk andlighet sedan urtiden. Man kan också notera att den arketyp Jung beskriver, normalt representerad av Oden, har ett flertal aspekter. Där finns också poetiska, mantiska och erotiska inslag, utöver de som kopplas till död och krig, och man kan ana ett intresse för de förra i både Rob Darkens och Knjaz Varggoths sidoprojekt.

Antisemitism

Through Milleniums Come To Me
The Forests And Steppes
Everything I Own
Is Given To The Damned Jewish Tribe

– Nokturnal Mortum – Call of Aryan Spirit

Man kan här också notera att många artister uttrycker en antisemitisk världsåskådning, som dels omfattar den kristna religionen som ett utomeuropeiskt värdesystem, den europeiska judenheten som en ockuperande elit, och muslimsk massinvandring som en invasion av det europeiska urhemmet. Detta kopplas ofta till en positiv syn på det Tredje Riket, även om detta hade ett tämligen kluvet förhållande till de slaviska folken artisterna ofta tillhör, och den ideologi det företrädde (därav ett av namnen på flera av banden, NSBM, efter ”National Socialist Black Metal”). En direkt rasistisk människosyn är heller inte svår att urskilja. Dessa inslag är tveksamma av flera skäl, men garanterar å andra sidan att artisterna aldrig riskerar att bli en del av den föraktade mainstreamen. Man kan i förbigående också notera att musiker alltid varit politiskt naiva.

Elitism och revolt

Oavsett vad man kan tycka om undergenren, både musikaliskt, politiskt och religiöst, är det ett fascinerande samtidsfenomen att en sådan subkultur och musikgenre existerar i dagens Europa. I en epok då Green Day på något vis fortfarande av vissa betraktas som ”rebelliska” demonstrerar denna östeuropeiska black metal en kompromisslöshet och ett avståndstagande från etablissemanget och musikindustrin som på alla plan kan betraktas som extremt. Det gäller både i estetiken, som med sitt fokus på öde natur, djurornamentik, och forntida krigare är anti-modern och anti-urban, och i de politiska och religiösa positioneringarna. Även musiken, oavsett om den är primitivt suggestiv och närmast rituell som hos Hate Forest eller bygger på kontraster mellan ett kaos av skrik och melodier som hos Nokturnal Mortum, får sägas vara så långt från mainstream man kan komma. Implicit i detta finns också ofta en elitism, då man inte kan beskriva vare sig musiken eller estetiken som helt lättillgänglig, och även om genren inte är omfattande är många av dess medlemmar högkvalitativa individer. Värt att notera är även att gränsdragningen till det politiskt inkorrekta är mer diffus i black metalgenren än i de flesta andra genrer. Man kan här notera hur ett relativt etablerat band som Lord Belial i texten till Purify Sweden kunde uppmana lyssnarna att ”…guard and cleanse our land which must be ours alone again”, eller hur Blodsrit sjunger om sitt fosterland och ”ditt blod, din jord”, i Sverige. Oavsett om man ser undergenren som ett osympatiskt samtidsfenomen, okritiskt anammar den rakt av, eller identifierar sig med den känsla för det europeiska arvet dess artister uttrycker trots att man ser vissa inslag som tveksamma, är det alltså tydligt att vi lever i spännande tider.

Youtubeklipp

Nokturnal Mortum – Return of the Vampire Lord

Nokturnal Mortum – Goat Horns

Nokturnal Mortum – Black Raven

Nokturnal Mortum – My Journey to the Stars

Nokturnal Mortum – Sorrow of Native Lands

Hate Forest – The Immortal Ones

Hate Forest – Aryosophia

Temnozor – Arkona

Temnozor – Fatherland

Temnozor

Graveland – While I Ride with the Valkyrie

Lord Wind – Hour of Ragnarok

Relaterat

Varganord – En hyllning…

Den indo-europeiske Oden

Jacques Attali – Noise

Steve Von Till

Wotan – utdrag

Lunar Poetry