Bland 1968 års idéer återfinns det som kallats ”den sexuella revolutionen”. Detta innebar en politisering av sexualiteten, där man inspirerade av sådana freudianska marxister som Herbert Marcuse och Wilhelm Reich angrep de rådande värderingarna och normerna kring familj, äktenskap och sexualitet. Visionen var ett friare och mer mänskligt samhälle, där människors känslor och behov fritt kunde uttryckas, utan att kvävas av borgerliga normer. Detta kan framstå som ett sympatiskt ideal, och givetvis fanns det aspekter av det tidigare samhället som var skadliga, överdrivet pryda, och/eller rent löjeväckande.
Frågan är dock vad den sexuella revolutionen i praktiken ledde till. Detta tas upp av samhällsvetaren och krönikören Charlotta Levay i dagens Expressen, i artikeln Vi har reducerats till utbytbara sexleksaker. Dagens inlägg kommer att ta upp Levays text. Då det är ett kontroversiellt ämne kan det redan inledningsvis vara värt att nämna ett par saker som borde vara självklara. Att man diskuterar negativa effekter på samhället av exempelvis abort innebär alltså inte att man anklagar individer som gjort detta val, eller ens att man nödvändigtvis vill stifta och ändra lagarna på området. Likaså behöver man inte hysa negativa känslor mot ensamstående föräldrar för att man ser kärnfamiljen som den gruppevolutionärt mest effektiva och beprövade familjeformen för de nordliga folken. Vad det handlar om är istället att bidra till en debatt om dessa frågor, då de gamla 68-ornas´åsikter annars oftast inte ens ifrågasätts.
Levay och den sexuella revolutionen
Levays slutsatser om den sexuella revolutionen är överlag negativa. Hon nämner också att de politiska och mediala eliterna ogärna kritiserar denna revolutions effekter, sannolikt eftersom de själva har sina rötter i just 1968-generationen, eller på olika vis är beroende av människor som har det. 68-rörelsernas medlemmar har vid det här laget i många fall kommit över sin positiva syn på Mao, men det finns andra frågor där det ännu råder betydande konsensus. Etnomasochismen/mångkulturalismen och den instinktivt negativa synen på kristendomen är ett par sådana frågor som förenar de flesta gamla 68-or, den positiva synen på den sexuella revolutionen är en annan. Man ser det kort sagt som en fråga om ökad frihet, och reflekterar inte särskilt mycket över konsekvenserna för individ och samhälle.
Levay tar däremot upp dessa negativa konsekvenser för individen. Bland annat går hon in på de känslomässiga följderna av abort.
En annan fråga som nästan aldrig ställs är hur kvinnor mår efter aborter. Vi hade länge en debattkultur där kritik mot abort var tabu. Så är det trots allt inte längre. Men när undersökningar visar att kvinnor i regel har känslomässiga problem efter genomgångna aborter blir det inga rubriker av det – för det kan väcka besvärande och jobbiga frågor om hur bra det egentligen är med abort.
För några år sedan kom en undersökning (Hanna Söderberg: Urban Women Applying for Induced Abortion: Studies of Epidemiology, Attitudes and Emotional Reactions, Lunds universitet) som undersökte frågan. Resultatet var tydligt: över hälften av kvinnorna sa sig ha haft känslomässiga problem av aborten. Var sjätte person hade haft allvarligare emotionella problem, som att inte kunna arbeta på grund av depression. Var femte tvivlade på att hon hade fattat rätt beslut. Tre av fyra skulle inte överväga abort om de blev gravida igen. Av dem som alls svarade alltså. Men en tredjedel ville inte ens svara på frågorna, ofta med hänvisning till att de bara ville glömma allt. Och här finns det ett känsloliv och ett sår som inte passar in i all den officiella retoriken om den fria sexualitetens fördelar.
Levay menar även att den sexuella revolutionen i verkligheten inte alls ledde till något varmt och fantastiskt samhälle, utan snarare bidrog till att vi förvandlade varandra till konsumtionsvaror:
Arvet från 1968 års sexuella revolution är att vi tycks behandla varandra som utbytbara ting, som saker som man använder för sexuell njutning och sedan byter ut så snabbt som möjligt.
Gruppevolutionära aspekter
Levay visar alltså väl vilka negativa effekter den sexuella revolutionen kan ha för individen. Värt att notera är här även de mer storskaliga och långsiktiga effekterna för de folk som anammar dess ideal. Det tycks som om sådana folk snabbt förlorar förmågan att reproducera sig, och därför även snabbt minskar i antal och åldras (med de följder detta har för deras relationer till andra etniska grupper). Man kan också fråga sig om de nya familjeformer som den sexuella revolutionen för med sig kan fostra, och göra investeringar i, de nya generationerna. För att besvara sådana frågor behöver man dels studera den tillgängliga statistiken, dels gå in på den forskning kring människans natur som idag finns (och som är betydligt mer verklighetstillvänd än Marcuses attraktivt förpackade önsketänkande). Det räcker kort sagt inte att slänga sig med schabloner som ”frihet”, eller att anklaga sina meddebattörer för att vara ”reaktionära”. Levays text antyder dock att det idag börjat föras en debatt kring dessa frågor, och att det finns en växande kritik av 1968 års idéer (detta är ett tema vi en längre tid försökt belysa på webblogg Oskorei genom att ta upp diverse ”Lästips” från etablerade media).
Vidare läsning
När det gäller hur den sexuella revolutionen skapat en ny marknad, med vinnare och förlorare som inte är kapabla till djupare känslor, tas detta upp av den franske författaren Michel Houellebecq i flera av hans böcker:
Houellebecq – Elementary Particles
Houellebecq – Konkurrens till döds
När det gäller gruppevolutionära perspektiv på kärnfamiljen har detta tagits upp av professor Kevin MacDonald:
Polyamori ur ett nordiskt perspektiv
Om skribenten: Joakim Andersen
