Eberharts manifest

Debatt, Okategoriserade

Tack till Eberhart Surkart för denna pärla. Läs och njut:

Eberhart Surkarts manifest för den forna ordningen

Det är ingen klass på världen längre. Allt har blivit fult och halvhjärtat. Folk vet inte längre hur man håller en bjudning, eller hur man hälsar på en dam. Det går inte att få tag på en klassisk trenchcoat längre. Ingen bär hatt längre. Kvinnor bär byxor. Ungdomar har nerhasade byxor och vägrar läsa böcker. Saker är tillverkade av plast i skrikiga färger. Varken bilar eller människor har personlighet längre. Konsten har kommit att handla om att väcka uppmärksamhet, inte att leverera ett hantverk. Kort och gott har vi blivit bortskämda av bekvämt lull-lull till den grad att vi glömt vår värdighet och vanhedrar oss med tidens billighet. Detta är en fråga om humanitet, jag vill genom stil och etikett visa mina vänner att de är vackra och viktiga.

Jag är emot den ”kulturrevolution” som de senaste hundra åren förändrat samhällslivet. Den har klippt bort människans kulturella rötter och gjort henne ”fri”: drivandes vind för våg i jakt på frestelser att bota tillfälliga begär med. Hennes samvete är tyngt av en påtvingad solidaritet för vem som än råkar befinna sig i underläge. I denna tid av dubbelmoral är vi socialister när vi vill visa oss empatiska, och liberaler när vi är framgångsrika. Hur har svenskens karaktär kunnat brytas ner såpass? Det är en följd av att tillvaron blivit så flytande och abstrakt; idéer har blivit viktigare än enskilda människor, och människorna blir i slutändan namnlösa och utbytbara. Vi fjärmar oss allt längre från livet vi är anpassade till, inte minst genom vår bekväma materialism. Människan behöver kontakt med naturen, kulturell identitet, kulturell gemenskap och en trygg plats i en hierarki.

När man arbetar för blind solidaritet så är hyckleri och friktion det enda man uppnår. Människor samlas kring gemensamma värderingar och utesluter de andra. Utan ”dom” inget ”vi”.

Filosofi är för dem som inte kan känna livet. Och det gör man inte när det är för bekvämt. Jag vill leva ett liv som är hårt och passionerat. Så jag känner att jag lever, och känner att jag dör. Jag älskar vällust, jag älskar smärta, jag älskar regn och kyla. Jag älskar all kontakt med naturen, och avskyr det moderna livet med dess bedövande effekt. Det är bara en tidsfråga innan jag flyttar in i en naturnära stuga någonstans längre norrut.

Jag vill ha offentligt spöstraff för småbrottslighet. Det vore ett mänskligare straff. Att gömma och isolera folk på institutioner är omänskligt. Både brottslingarna och allmänheten ska uppleva handgripligen hur saker och ting hänger ihop.

Jag vill att skolan ska likna värnplikten snarare än dagens skolsystem. Viktigast är att barnen lär sig disciplin och ramar. Frihet är en fin idé, men utan ramar är frihet bara en luddig gröt som inte kommer nånvart. Jag vill ha rakryggade individer!

Jag ser kristendomen och socialdemokratin som Sveriges två största historiska misstag. Svenskheten utgår från kärleken till naturen, något vi lärt oss att förneka under tusen år nu och ännu intensivare på sistone, då vi skulle in i ”rymdåldern” och ”folkhemmet”. Låt oss vara i fred för helvete.

Det är synd att äktenskap inte längre arrangeras av föräldrarna. Förhållandet hade varit någonting utifrån givet, och man hade aldrig behövt tvivla på dess egen bärande kraft. Långvarig kärlek, till skillnad från förälskelse, är ändå inget man hittar; det är något man skapar.

De flesta skulle må bättre av att få de stora besluten fattade åt sig. Visst måste man lämna en möjlighet för driftiga som vet vad de vill, men man kan inte förvänta sig av alla att de vet vad de vill på alla plan. Den här ”friheten” gör oss främst osäkra och otillräckliga. Upptagna av rädslan för att fatta fel beslut. Var är vår ledstjärna, var står vår lojalitet?

Även om feministerna hade rätt i att könsrollerna är helt inlärda, på vilket sätt skulle feminism gagna familjen? Det skulle inte det, det är en praktisk arbetsfördelning att mannen skaffar pengarna och kvinnan tar hand om familjen, vilket faller sig naturligt då hon bär på fostret och ammar. Så länge man lever för familjen och inte för sig själv, spelar det ingen roll vem som är mest ”framgångsrik”.

Ett par lever för varandra. En förälder lever för sin familj. En kung lever för sitt land, och en soldat likaså. Det är bara asociala typer som lever för sig själva.

Antidiskrimineringsbyråer och liknande diskriminerar företagare, gör dem omyndiga, tar ifrån dem rätten att välja sina anställda och kunder. Jag skulle inte anställa en invandrare eller på annat sätt avvikande person som säljare, av den enkla anledningen att han/hon sannolikt skulle sälja mindre än en lika begåvad icke avvikande. Det handlar väl ändå om företagande och inte om välgörenhet?

”Idén om kulturell valfrihet grundar sig på föreställningen om ett konfliktfritt mångkulturellt samhälle, ett samhälle som enbart berikas av den etniska mångfalden. Att formulera en sådan utopi var möjligt enbart i ett land utan tradition att hantera etniska konflikter, i ett etniskt homogent samhälle som präglats av en sällsamt fredlig historia och som gjort samförståndet till sin livsfilosofi.” — Mauricio Rojas om Sverige

Den moderna etiken syftar kort och gott till att minska det totala lidandet. Det är inte konstruktivt – budskapet är att människorna ska hållas vid liv och trygga, men inget mera. Och det är ett sådant samhälle vi har fått. Vad är livets positiva egenskaper egentligen? Hälsa och styrka! Jag efterlyser att man börjar fokusera på det positiva och accepterar lidandet som priset man betalar för att leva och åstadkomma saker. Jag skulle hellre se en etik som syftar till att öka den totala livskraften!

Jämlikhet är ett absurt begrepp. Med våra olika färdigheter är vi från födseln ojämlika – olika färdigheter är olika mycket värda. Det är tingens ordning, är det något negativt som vi bör försöka lindra? Bara om man ser individen som avskuren från alla sammanhang. Men ser vi samhället som en organism, som en myrstack, ser vi att vi kompletterar varandra med olika förmågor och synpunkter.

Demonstrationer är för allmänheten en ”freak show” mer än något annat, och de framförda åsikterna framstår som narrars påhitt.

Forskning visar gång på gång att i förhållanden tyranniserar kvinnor män lika ofta som män kvinnor, och det är lika ofta kvinnor som slår det första slaget. Denna forskning möts dock av kompakt tystnad i media, då det råder konsensus om att kvinnor bara kan vara offer. Det som kallas kvinnoförtryck är, här i västvärlden, bara människoförtryck. Skitstövlarna det talas om utnyttjar alla i sin väg, vare sig det är män eller kvinnor. Sedan finns det kvinnor som är likadana, men det märks knappt då de använder manipulation snarare än våld och tvång.

”Jag blir bara stressad, orolig och ångestfylld av städer och för mycket okända människor runt om mig. Jag vill kunna hälsa på människor jag möter på vägen även om jag inte känner dem; och om jag inte känner dem vet jag åtminstone vad de heter och vilken gård de bor i. Jag vill kunna gå in hos grannen bara ”för att” och veta att jag blir bjuden på fika och att de tar en paus i vad de än håller på med, bara för att prata lite med mig. Framförallt vill jag kunna lämna dörren olåst dygnet runt utan att behöva känna någon oro.” — min vän Magdalena

(Angående att kärlek är något man skapar) ”Man måste skapa allt i sin värld. Alltid. Inget kommer serverat på ett fat. Kolla liksom alla som byter partners hela tiden..dom byter bara för dom tror att det ska lösa sig av sig självt. O nån gång hittar dom nån som är lika o dom lever i sin oförmögenhet att kunna kommunicera med varandra..” — min vän Zandra

”Regelbundna kroppsövningar i frisk luft härdar kroppen mot sjukdomar, och stärker flera karaktärsdrag såsom mod, viljestyrka och rättrådighet.” — Bonniers Sportlexikon från 1930-talet

”Reclaim the streets” är ett bisarrt påhitt. Gatan har aldrig tillhört ungdomen till att börja med. Samhället har byggt, äger och bestämmer över gatorna, passar det inte är det bara att flytta ut på landet. Och när ungdomarna väl tar gatorna i ”besittning”, vad gör de då? Har picknick, dans och gymnastikövningar… på en smutsig asfaltyta! Hur intelligent ser det ut?

Efter många irrvägar i livet känns det som om jag nu insett lösningen på alla personliga problem: Stå upp och var en karl!

Jag har länge, under kanske tio års tid, varit frihetlig socialist och ansett att det är varje människas plikt att tänka självständigt. Under så lång tid har jag försökt få detta att gå ihop med verkligheten, vilket bara lett till bitterhet. Numera är min inställning att självständigt tänkande är en ärftlig gåva och inte kan läras in.

Det borde finnas rena elitskolor som fokuserar på retorik och matematik etc, och skolor som fokuserar på praktiskt arbete. Därmed skulle vi få både en kompetent elit och duglig arbetskraft. Det nuvarande skolsystemet är ett mittemellan som gynnar mittemellan-klassen, exempelvis tjänstemän, dem som kan tänka men inte tänka självständigt. Resten försöker man banka in i samma fyrkantiga hål, i jämlikhetens namn.

Sveriges demokrati är en fasad; besluten fattas i samma maktkamp bakom stängda dörrar som alltid pågått och alltid kommer att fortsätta. Dessutom är demokrati ett snillrikt instrument för eliten att hålla gemene man i schack. Gemene man är liknöjd och protesterar inte, för han tänker att i värsta fall skulle han kunna utnyttja sin demokratiska rätt och göra en skillnad, genom att t.ex skriva insändare, samla namnunderskrifter, göra en hemsida eller starta ett parti. Men han gör aldrig någon skillnad. Inte ens ett förbund av hundratusen av dem skulle göra en skillnad, för de är inte kompetenta att syssla med politik. De saknar ordförrådet, kontakterna, sättet, vad som krävs för att viktiga människor ska lyssna på dem. Och om gemene man ger sig fan på att bli politiker, så kommer han senare ut på andra sidan tunneln och minns inte varför han kröp in, men njuter av sin nya priviligerade tillvaro och är noga med att behaga alla som upprätthåller den.

Jag har insett att det första stycket i detta manifest, stycket om stil och etikett, är politiskt laddat. Etikettsederna har genom historien förfinats av adeln, men rämnat efter Franska Revolutionen och socialdemokratins framfart, varvid de oborstade massorna satt standarden för umgänge.

Ser man en vuxen människa gå på uppenbart tunn is, ska man ropa en varning till denne? Eller ska man låta naturen ha sin gång och låta dumheten rensa ut sig själv?

Det är i akut kris som människan är som mest levande. När kontrasten mellan liv och död kommer upp i dagsljus. När de ursprungliga instinkterna vaknar till liv: rädsla, hjältemod, vrede och kärlek. När rovdjuret i människan vaknar till liv.

Jag vill ha en sort av demokrati som inte är baserad på omröstningar. Regeringen kan egentligen bestå av vilka som helst. De förhandlar med företag och med fackföreningar som representerar befolkningen, på samma sätt som fackföreningar förhandlar med arbetsgivare. Folket är decentraliserat organiserat i fackföreningar, precis som hos syndikalisterna. Däri finns en hierarki; de lägsta pratar med folket och de högsta med regeringen. Om regeringen gör något galet så kan fackföreningarna hota med skattestrejk. Den offentliga sektorn har tagits över av fackföreningarna. Så varför vill jag ha det på detta sättet? För att företagen idag har lika stor makt i samhället som folket, om inte mera. Jag vill inte bekämpa detta, men föra fram den makten i dagsljus så att företagen spelar på samma arena som folket och inte genom skumma och hemliga lobbymetoder. Samt för att ”en röst per person” är ett vilseledande skådespel. Vi ska vara ärliga och erkänna att människor har olika mycket makt.

Varför skulle det inte vara meningsfullt att vara en liten kugge i ett maskineri? Att resa sig mot överheten är meningsfullt endast för dem som kan hantera frihet — de som blir en ny överhet.

Om Sverige hamnade i krig skulle det även föra någonting gott med sig. Århundraden av fred har försämrat svenskens karaktär och fått denne att ta freden för given. Vi skulle stå handfallna och odisciplinerade när fienden kommer, men det vore en nyttig läxa för oss. De som basunerar ut sitt fredliga önsketänkade över oss skulle plockas ner på jorden och få ett gevär i handen.

Jämställdhet är upp till kvinnorna att själva kämpa sig till, om de verkligen vill ha jämställdhet. Det är inget som politiker ska tvinga på dem som inte bett om det.

”Nobody can give you freedom. Nobody can give you equality or justice or anything. If you’re a man, you take it.” — Malcolm X

”Så har ångesten för verkligheten övervunnits av det andliga högmodet, av inbilskheten på grund av okunnighet i alla livets angelägenheter, av andlig fattigdom, av brist på vördnad och slutligen av världsfrämmande dumhet, ty ingenting är dummare än den rotlösa stadsintelligensen.” — Oswald Spengler

Näst efter miljöförstöringen är det moraliska förfallet Sveriges största samhällsproblem. Jag talar inte om pornografi, oartighet eller andra ytligheter; jag talar om samhällsmoralens försvinnande till förmån för ynklig egoism. Den plötsliga bristen på offentlig gemenskap. Jag vill inte bo i en stad där man kan bli rånad på spårvagnen utan att någon ingriper. Där människor skyndar förbi slutna, hem till den egna sparbössan, förutom när de tisslar om någon som vågar bryta den offentliga tystnaden. Tack och lov bor jag på en landsort där detta ännu inte är fallet, här hälsar främlingar fortfarande på varann. Är det ett sammanträffande att ångest och psykiska sjukdomar inte är lika utbrett här som i storstäder?

Jag har sagt mycket ont om socialdemokratin, men jag har förståelse för dess uppkomst. Den var en reaktion mot den ohämmade industrialismen med förslavningen av människor, och det var ett hedervärt initiativ. Jag hade förmodligen själv varit socialdemokrat i den situationen. Men så fort de fick makten och började använda sig av industrialismen, till att bygga ett nytt samhälle, var de fullständigt ute och cyklade. Industrialismen är ett helvete som jag önskar bort. Det är ju perverst att saker tillverkas på löpande band av döda maskiner, identiskt lika, utan en personlighet i processen. Någonstans måste det ju påverka människans psyke. Tydligen blev socialdemokraterna själva förgiftade av industritänkandet, och började se samhället själv som en enda stor fabrik. Se bara på förorterna – miljonprogrammen – och jämför med fabrikslager. Tänk på din skolgång och jämför med ett löpande band. Det är skrämmande att mänskligheten accepterat detta, men fullt förståeligt – sakerna man lär sig älska, så som leksaker och godis, är fabrikstillverkade och tomma på identitet.

Varför är inte kvalitet i livet och tingen mer populärt? Föreställ dig att dina möbler och serviser vore gjorda för hand. Att du handlar i små butiker med expertis och personlig service. Att du går på restaurang och teater varannan helg. Att du inte accepterar något halvdant och massproducerat. Det låter kanske dyrt, men det är fullt genomförbart för medelinkomsttagaren. Allt som krävs är disciplin – att inte handla något onödigt, så som chips varje helg eller en bil när man kan cykla. Vilket är ett vackert sammanhang – man håller hög moral och får ett liv därefter.

Saker vi förknippar med rikedom, så som bilar, gör oss snarare andligt fattigare. Om jag kunde uthärda materiell fattigdom så vore jag en i sanning rik människa.

Det som kallas klasskamp är egentligen klassavund. Jag tackar mannen på krogen som kom fram och sa det.

”jamen vadfan… om kvinnor och män föddes så lika, varför har vi mens och de kuk? varför har vi bröst och de hår på bröstet? Varför ska kvinnors problem alltid uppmärksammas högst och mest i media? Varför är det alltid mest synd om tjejer? Har vi inget som helst ansvar för vårt egna liv? Varför är det helt ok för tjejer att uttala sig sexistiskt, t.o.m. öppet i media, medans det för männen inte är det? Varför? det är bullshit att våra kroppar och mentalitet skulle vara helt lika, har ni hört talas om könshormon? Det som styr oss i princip allra mest? Det som, vad jag tror iaf, formar våra egenskaper i form av ’kvinnligt’ och ’manligt’. Jag vet inte, jag är bara så less på att såna som Linda Norrman Skugge får härja fritt i media och spy ut sin värdelösa rappakalja som bara 14 åriga indiepopperz förstår sig på och tycker är skitheftigt. För det enda hon skriver ner är typ skällsord och lite ’coola’ ord, som media hyllar som nyskapande. Jo eller hur. och vem fan döper en bok till ”Det här är inte en bok” om inte riksfittan själv? och det står absolut ingenting i den föruto matt hon drar upp en jävla massa gamla saker som folk gjort mot henne, buhu så gråter vi en skvätt, och sen så skriver hon ner all sin paranoida skit som att hon tror att hon ska gasas ihjäl i sin lght tillsammans med sin ofödda bebis. ja det är verkligen värt att ge ut sån skit på papper.” — min vän Camilla