Det egnas källa

Kultur, Litteratur, Natur

(En tredje dikt i orfiskt modus. Det tredje elementet.)

Varje källa har sitt eget vatten, sin egen smak
bergarter som sakta fälls ut, mineraler
jordlagrens filter och växternas rötter
de som äger källan känner smaken, ägs av den
bjuder vandraren, främlingen, den som kommer
hem tomhänt eller lastad med många varor
det iskalla vattnet med sin kristalliska glans
sin underjordiska klang fyller honom
och han ser med förnyad styrka vem han är
och var han är, hemma eller någon annanstans
varje källa finner på sina egna vägar sitt folk
gör det till sitt genom att ge liv, oupphörligt
det återuppståndna regnet, det återfödda
regnet återvändande från underjorden
genom jordens ådror, renat och förvandlat
intill förväxling likt varje annan källas
tills doften, tills smaken, tills kruset
det enkla kruset av lera för den drickande dit
där han är, fogar rummet samman med tiden
till en skål av närvaro, törstsläckande
livgivande, en rot av iskallt vatten, flödande
beständigt, nu när han sluter ögonen ser han
var han är och att han är, och att detta
vatten intill förväxling likt varje annan källas
är inget likt för den som är dess mun.

Svensk vind

Skånes jord